söndag 3 juni 2012

Min lärprocess i kursen pedagogisk dokumentation

Tänk nu har det gått ett helt år sedan jag började kursen pedagogisk dokumentation. Jag måste säga att jag då inte riktigt visste vad kursen skulle leda till. Idag ett år senare tittar jag i backspegeln och ser att jag fått många nya tankar och lärdomar!

Första träffen kändes något förvirrande. Vi fick alla en IPad, delades in i lärgrupper och uppmanades att starta en Blogg. Jag hade tidigare inte arbetat med IPad och aldrig skapat en Blogg, det kändes riktigt tufft till en början. Efter hand som kursen gick har jag ställts inför många nya utmaningar och framför allt fått klura och undersöka de digitala verktygen och våga prova. Idag känner jag att jag inte kan vara utan min IPad, varken i mitt arbete eller privat. Frågan är hur jag klarade mig innan kursen...... :-)

I all litteratur och moment som vi arbetat med under kursen har jag fått reflektera mycket över både mitt eget förhållningssätt och hur barn lär. Hur kan jag på bästa sätt utmana barnen i min undervisning och ta tillvara på deras intressen i vardagen? Att hela tiden reflektera över det som händer på förskolan både tillsammans med barnen och med mina kollegor har varit lärorikt och gjort att min undervisning har utvecklats.

I våra lärgrupper har vi varit pedagoger blandat från förskolan upp till högstadiet, detta känner jag både som positivt och negativt. Det positiva är att man får en bättre förståelse för varandra och kan se 1-16 års perspektivet. Det som jag hade önskat mer av är att få ta del mera av de tankar och lärdomar som pedagogerna från förskolan har.

Det som jag känner att kursen hjälpt mig mycket med är att bli bekant med de digitala verktygen så att jag kan använda ipaden i vardagen. Den stora förändringen är att jag idag mer än tidigare dokumenterar tillsammans med barnen. Att sitta tillsammans och reflektera över våra upplevelser och lärdomar ger oss så mycket. Barnen ställs inför nya tankar och lösningar när vi tillsammans reflekterar, det finns så många olika sätt att tänka och det skall vi ta vara på. Att få utveckla sina tankar och tänka nytt gör att vi alla utvecklas. Genom de bilder och filmer som vi skapat gör att barn och pedagoger ser så mycket mer och även minns. Varje månad har vi även gjort en kort film i iMovie på ca 5 minuter som visar på vad vi lärt och upplevt på förskolan under månaden så att föräldrarna känner sig delaktiga i vår verksamhet.

Det har varit intressant att få lära sig att använda olika program på paddan och att ta sig tid till reflektion över sitt lärande och publicera detta i Bloggen. Att få träffa andra inspirerande pedagoger med samma intressen och att få hjälp och stöd av våra duktiga kollegor Camilla och Kristoffer. Det var ett högtidligt avslut på kursen även om den blev något stressig då vi saknade vår presentation för vår lärgrupp. Skickar en kram till Cecilia som fanns på plats och att vi gick 110 in för att fixa en ny presentation på så kort tid. Härligt att få jobba med en så duktig pedagog och lycka till i jobbet!

Hur arbetar vi nu vidare med den pedagogiska dokumentationen? Jo, vår förskolechef satsar på pedagogisk dokumentation där flera pedagoger fått chansen att gå kursen. Detta har bidragit till att vi på Lackarebäcks förskolor nu har detta som ett av våra fokus område. Vi är nu en grupp på fem pedagoger som träffats 1 gång i månaden för att diskutera och arbeta fram vårt processarbete kring den pedagogiska dokumentationen. Vi ser att vi innan kursen arbetat mycket med dokumentation men inte nått hela vägen fram så att dokumentationen blivit pedagogisk. Vi tänker pedagogisk dokumentation som ett hjul där vi 1, planerar 2, genomför 3, dokumenterar/observerar 4, reflekterar/analysera och så går vi till nytt planerande osv. Detta har vi presenterat på ett Apt för våra intresserade kollegor och delgett våra lärdomar från utbildningen. Så nu är det bara att att fortsätta vår resa tillsammans med alla fantastiska pedagoger, barn och föräldrar!

torsdag 5 april 2012

Mediers påverkan i lärmiljö


Nu har vi kommit till sista uppgiften i kursen pedagogisk dokumentation. Uppgiften är att titta på hur medier påverkar barnens lärmiljö. Då jag arbetar med förskolebarn i åldrarna 3-5 år så fokuserar jag på denna åldersgrupp.

På vår förskola har varje avdelning en PC och två stycken Ipads som används dagligen tillsammans med barnen. I vårt område är det många barn som både har dator och Ipad i hemmet. Mediarådet lanserade 2010 en rapport Småungar och Medier – Fakta om små barns användning och upplevelser av medier. I rapporten skriver de att datoranvändningen går ner i åldrarna, 67 % brukar använda datorn i åldern 2-5 år, i vårt område tror jag siffran är högre.

När vi fick våra Ipads för cirka ett år sedan har de i stort sätt tagit över användandet från PC. Ipads är för barnen så mycket enklare att hantera både rent motoriskt och lättförståligt med bilder och symboler som beskriver programmens funktioner. I början när vi fick våra Ipads använde barnen mestadels pedagogiska spelappar och lärde sig hur Ipaden rent tekniskt fungerar. Idag har användandets utvecklats. Nu tar barnen fram paddorna och skapar egna filmer och dokumenterar med kort och tal spontant under dagen.

Vi har en IKT grupp med pedagoger från alla våra förskolor i Lackarebäcksområdet som träffas och diskuterar olika tankar som kommer upp i användandet av de nya digitala verktygen. Senast diskuterade vi vilka olika appar som vi tycker stimulerar barns utveckling och vad som skall finnas på våra Ipads. Jag tycker det är viktigt att man inte bara fyller paddorna med massor av appar utan att vi går igenom dem och funderar kring hur de kan användas och hur de påverkar barnen. Det finns en hel uppsjö med olika appar och det är vårt ansvar att se till att nedladdade appar utvecklar barnen enligt vår läroplan. I Lpfö 98-reviderad står det att förskolan kan använda multimedia och informationsteknik såväl i skapande processer som i tillämpning. Vi söker appar där barnen kan skapa, dokumentera och där barnen ställs inför olika problemlösningar.

En fråga som vi nu funderar över är hur vi skall ställa oss till dilemmat när barn filmar eller fotograferar sina kompisar utan att de vill vara med. Hur får vi barnen att fundera kring dessa frågor och att förstå att deras filmer kan skada andra. Att ta en bild på en kompis och sedan förvränga bilden i t.ex. Photo Booth kan kännas som en kränkande handling av den som blir utsatt. Här kan kanske lärarhandledningen som finns att läsa om under Mediebarn.se vara till hjälp. Här finns övningar som man kan arbeta med yngre barn och deras medievanor. Att samtala med barnen och reflektera över det som skapas med hjälp av de digitala verktygen och hur de kan påverka både dem själva och andra. Detta är ytterst viktigt och lägger grunden till deras fortsatt kritiskt granskande av all information som de kommer möta i framtiden. Det är viktigt att vi pedagoger reflekterar och diskuterar dessa frågor fortlöpande då utvecklingen går snabbt framåt. I Lpfö 98-reviderad står det att barn skall ha förmåga att kommunicera, söka ny kunskap och kunna samarbeta är nödvändig i ett samhälle präglat av ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt. Jag anser att förskolan måste fokusera på de sociala frågorna kring vårt användande av de digitala verktygen som nu är en del av vår vardag.

Jag känner att de digitala verktygen som vi använder oss av i vår undervisning har utvecklat barnen och är nu en naturlig del i vår verksamhet. Jag tycker att arbetet med IKT är så stimulerande och barnen visar på ett mycket stort intresse, både flickor och pojkar. Utvecklingen sker snabbt och det är viktigt att vi i förskolan har kunskapen och verktygen så att vi kan vara med och upptäcka den mediala världen tillsammans med barnen. 


Referenslista:

http://statensmedierad.se/
http://mediebarn.se/
Skolverket. (1998). Läroplanen för förskolan, Lpfö98, reviderad 2010. Stockholm: Fritzes

torsdag 9 februari 2012

Filmprojekt - Manus


Manus


Dörren till förskolan öppnas och vi tar oss
 in genom hallen. I rummet innanför hallen 
är köket och här sitter två flickor i 
soffan, de gråter och är ledsna. Vi ser två 
bilder på gosedjuren 
som är borta.

In i köket kommer deras kompis Elin in. 
Hon går fram till Emma och Tea och tittar 
undrande på de två ledsna flickorna 
som sitter och gråter i soffan.
                                                                        ELIN
                                                                        Varför är ni ledsna?


Flickorna berättar snyftandes vad som 
har hänt.
                                                                        EMMA OCH TEA
                                                                        För vi har tappat bort våra gosedjur                               


Elin går i väg och börjar ivrigt hjälpa 
Emma och Tea genom att leta efter deras 
gosedjur. Först springer hon runt i ”skogs 
rummet” och tittar i hyllor, under bordet 
och i lådor. Hon visar med kroppen att 
hon inte hittar några gosedjur.

Elin fortsätter ut i hallen och letar på Teas 
hylla om hon har lagt gosedjuret här. Hon 
hittar inget gosedjur där heller.

Hon fortsätter tillbaka till köket för att leta 
vidare. Här ser hon plötsligt två gosedjur 
som ligger på hyllan vid bordet. Hon tar 
med sig gosedjuren och går glad och nöjd 
tillbaka till Emma och Tea för att fråga om 
det är deras gosedjur.
                                                                                ELIN
                                                                                Är detta era gosedjur?

Emma och Tea tittar på gosedjuren och blir 
ännu ledsnare och besvikna när de ser att 
det inte är deras gosedjur.
                                                                                 EMMA
                                                                                 Nej, det är inte våra gosedjur! 


De gosedjuren som Elin har hittat är en 
docka och ett fantasi djur.
  
Emma och Tea gråter högljutt och visar 
tydligt sin besvikelse med hela kroppen.

Elin fortsätter att leta i lådorna i köket där 
alla barn har varsin numrerad låda. Elin drar 
ut Teas låda och finner där två gosedjur 
som hon tar med sig till Emma och Tea i 
soffan.

Emma och Tea ser sina gosedjur och strålar 
upp av glädje. De blir så glada att deras 
gosedjur är tillbaka igen. De visar med hela 
kroppen att de är glada. De kramar och gosar 
med sina djur.
                                                                                    TEA
                                                                                    Tack så mycket för hjälpen!

                                                                                     ELIN
                                                                                     Varsågod!

Emma och Tea tackar Elin med en bamse 
kram och alla känner sig glada för att gosedjuren 
är tillbaka och att deras kompis Elin har hjälpt 
dem att hitta sina kära ägodelar. Elin känner sig 
stolt och nöjd med att kunna hjälpa och glädja 
sina kompisar.

Flickorna håller om varandra och alla är lyckliga 
och glada.


Filmprojekt - Synopsis


Synopsis

Titel: Vi hjälper varandra!

Idé: På förskolan arbetar vi dagligen med social kompetens, både i undervisande och vardagliga situationer. Med hjälp av de digitala verktygen vill jag se hur vi kan utveckla barnen vidare i deras sociala kompetens.

Syfte: En av förskolans viktigaste mål är att utveckla barns sociala förmåga. I förskolans läroplan står det att förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar förmåga att ta hänsyn till och leva sig in i andra människors situation samt vilja att hjälpa andra. Barnen på avdelningen har funderat över ett dilemma som kan uppstå i vardagen där de kan hjälpa varandra. Genom att barnen är med och skriver manus, agerar i filmen och reflekterar över resultatet kan de gå djupare in i känslan av att kunna hjälpa varandra. Filmen visas för kompisarna på avdelningen och vi skall sedan gå vidare i arbete med gruppens sociala kompetens med utgångspunkt från filmen.

Form: Dramadokumentär

Premiss: Medmänsklighet ger ett positivt klimat mellan människor

Målgrupp: Barnen på avdelningen Regnbågen

Längd: 3-4 minuter

Filmen utspelar sig på en förskola med barn på avdelningen Regnbågen. Här går 22 stycken barn i åldrarna 3-6 år. Dagligen arbetar pedagogerna med gruppens sociala kompetens. Barnen i filmen är spontana i sitt agerande och är med och påverkar handlingen efter hand.

I början på filmen får vi se miljön från avdelningen och blir presenterade för karaktärerna – 3 flickor i åldrarna 5 år och deras gosedjur. Dilemmat i filmen är att två flickor inte hittar sina gosedjur och är mycket ledsna. En annan flicka ser att hennes kompisar är ledsna och undrar vad som hänt. Flickorna berättar att de inte kan hitta sina älskade gosedjur. Kompisen bestämmer sig för att hjälpa sina vänner och letar efter deras försvunna gosedjur. Hon letar på olika ställen på avdelningen men hittar inte deras djur någon stans. Hon finner några gosedjur som hon tar med sig till de ledsna flickorna, men detta är inte rätt gosedjur! Flickorna blir ännu ledsnare och kompisen fortsätter att leta. I slutet på filmen hittas de rätta gosedjuren av flickan som lämnar över dessa till sina vänner. Flickorna blir så glada och tackar sin kompis som har hjälpt dem i deras dilemma med en bamse kram.

Filmprojekt - storyboard



Visa dörren till förskolan. Får en förståelse för var filmen utspelas.
5 sek.







Går in och genom hallen.
5 sek.










Elin kommer in och ställer sig framför flickorna. Hon tittar på dem och undrar varför de är ledsna.
10 sek.


 Flickorna gråter i soffan. Berättar att deras gosedjur är borta
 5 sek.


Elin letar överallt i "skogen" och "målar rummet"
15 sek.

Hon hittar två gosedjur på hyllan. Hon blir glad och tar med sig dessa till sina ledsna vänner.
10 sek.


Hon visar gosedjuren hon hittat för vännerna.
5 sek.



Vi får se två andra gosedjur, helt fel!
10 sek.







Flickorna blir ännu ledsnare, visar kraftigt sin besvikelse och saknad.
10 sek.








Elin går bort till byrån där hon hittar två andra gosedjur.
5 sek.








Flickorna blir så glada att de nästan inte kan sitta stilla.
15 sek.


Flickorna tackar Elin och de kramar om varandra.
10 sek.


Sista bilden på alla glada kompisarna som har hjälpt varandra. Namn texter på bilden.
15 sek.

Processdokumentation - Filmprojekt

Då var det dags för nästa utmaning i kursen pedagogisk dokumentation. I denna delen har jag tillsammans med barnen skapat en film.

Det hela började med att jag diskuterade med tre barn i åldrarna 5 år om att vi tillsammans skulle göra en film. Vi funderade kring olika teman om vad filmen skulle handla om.  I vår kursuppgift hade vi fått direktiven att det skulle vara en film som visade på lärande så det hade jag i med i tanken. Thomas Granath (1998) menar att ett manusarbete börjar nästan alltid med en idé och att man helst ska vara en expert på det temat man ska berätta om. Därför försöker vi hitta ett tema som barnen känner sig bekanta med och även har upplevt. Barnen kom ihåg en händelse tidigare under veckan där ett barn inte kunde hitta sitt gosedjur och hur ledsen hon var. Kompisarna hade då hjälpt henne att leta efter gosedjuret och hon blev så glad när det kom till rätta. Vi bestämde oss för att detta var ett bra tema för vår film, hur glad man blir när andra bryr sig och hjälper till. Detta kopplar jag till ett av läroplanens mål "Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att ta hänsyn till och leva sig in i andra människors situation samt vilja att hjälpa varandra". 

Det är så härligt med barn för de vill slänga sig in och börja filma på en gång. Svårigheten för mig var att jag har kursens riktlinjer att rätta mig efter där både manus, synopsis och en storyboard skall göras innan filmningen kan börja. Det är säkert så att detta är en del i min lärprocess att jag skall använda mig av dessa olika steg för att kunna använda det i framtida filmning. Jag känner att jag skulle önskat att jag med en gång kunnat följa barnens inspiration och börjat filma direkt. Tankar som jag har är att detta kanske är ett bra sätt att arbeta med de äldre barnen där de själva kan skriva manus i svenskan, skapa en storyboard i bilden, resonera över tid i matematiken osv. Jag upplever att barn i de yngre åldrarna är mera här och nu och har svårare att hålla tråden i ett längre projekt. Jag som pedagog vill kunna följa och utmana barnens tankar och intressen i stunden och att inte vara så styrd av ett manus som vi tidigare skrivit.


Med alla barnens tankar och idéer nedskrivet sätter jag mig och skriver ett litet manus för filmen. Jag skriver om miljön, känslouttryck, rumsplacering och hur barnen kan agera. Jag skriver även en synopsis där titel, ide´, syfte, form, premiss, målgrupp, tid och en kort resumé om filmens handling finns. Sist gör jag en storyboard som jag har skissat i ett program som heter Storyboards.


Då kommer dagen när vi skall spela in vår lilla film. Barnen är så ivriga och vill sätta igång med filmningen med en gång. Jag får bromsa dem lite och samla oss för att fundera lite över vem som skall spela i de olika rollerna, vilken rekvisita behöver vi, var filmen skall utspelas osv. Jag har med mig vårt manus som jag använder för att ge barnen lite stöd i sina repliker och de olika känslouttrycken skall komma fram i filmen. Barnen är snabba och sätter i gång med full fart. De agerar och går snabbt in i de olika händelserna. Här får jag snabbt hänga med och ibland hjälpa dem att hålla den röda tråden. Christina Wehner-Godée (2010) tar upp vikten av att filmen inte skall vara skakig och att ljudupptagningen skall vara god, detta är något som jag känner att jag får öva mig på. Det är svårt att hålla sig till den storyboard som jag gjort innan då jag som filmare inte hinner med i barnens härliga spontana agerande. Återigen känner jag att detta är för styrt för barnen. Att bromsa deras framfart gör att man tar bort en del av glädjen att skapa, jag vill inte ha något rätt och fel i barnens film.

När vi hade filmat in alla scenerna så säger tjejerna att nu vill vi filma en ny film där de byter rollfigurer med varandra. Så härligt, det är bara att sätta fart med nästa tagning. Alla tjejer får prova att agera i de olika rollerna. Detta blir en mycket positiv upplevelse där barnen verkligen går in i sina olika roller och får känna känslan av hur det känns att vara den som är ledsen och den som har kunnat hjälpa kompisen till att bli glad. Efteråt tittar vi på alla klippen och barnen uttrycker starkt hur det kändes att vara ledsen och hur härligt det var att kunna göra de andra glada igen. Vi tittar även på deras kroppsspråk där barnen i vissa scener uttrycker sig mycket starkt. Deras kropp visar så mycket även om de inte pratar. Thomas Granath (1998) menar att blickar, gester och grimaser säger ofta mer än ord.

Redigeringen av filmen gjorde jag själv men nästa gång vill jag ha med barnen i hela processen. Varför det inte blev så denna gången berodde på att jag inte kände mig helt säker på iMovie men till nästa filmprojekt så vill jag lära mig mer tillsammans med barnen.

När filmen är klar får tjejerna visa den på samlingen inför hela barngruppen. Alla sitter alldeles tysta och med stor inlevelse. Barnen som har skapat filmen sitter verkligen och myser och är mycket stolta över sin film. Under samlingen ville de att alla filmerna skulle visas, där de agerar i alla de olika rollerna. När filmningen var slut så uttryckte barnen att de vill se dem en gång till. Här känner jag att tjejerna fått en tillit till sin egen förmåga och fått utveckla sin nyfikenhet, vilket är två av målen i läroplanen. Många av åskådarna vill också göra en film, så nu är det bara att sätta igång och skapa!

Länk till filmen

Alternativ länk

Litteratur:

Granath, Thomas. (1998). Manus och dramaturgs för film. Malmö: Liber AB

Wehner-Gode'e, Christina. (2010). Att fånga lärandet. Stockholm: Liber AB

Skolverket. (1998). Läroplanen för förskolan Lpfö 98, reviderad 2010. Stockholm: Fritzes