Min lärprocess i kursen pedagogisk dokumentation

Tänk nu har det gått ett helt år sedan jag började kursen pedagogisk dokumentation. Jag måste säga att jag då inte riktigt visste vad kursen skulle leda till. Idag ett år senare tittar jag i backspegeln och ser att jag fått många nya tankar och lärdomar!

Första träffen kändes något förvirrande. Vi fick alla en IPad, delades in i lärgrupper och uppmanades att starta en Blogg. Jag hade tidigare inte arbetat med IPad och aldrig skapat en Blogg, det kändes riktigt tufft till en början. Efter hand som kursen gick har jag ställts inför många nya utmaningar och framför allt fått klura och undersöka de digitala verktygen och våga prova. Idag känner jag att jag inte kan vara utan min IPad, varken i mitt arbete eller privat. Frågan är hur jag klarade mig innan kursen...... :-)

I all litteratur och moment som vi arbetat med under kursen har jag fått reflektera mycket över både mitt eget förhållningssätt och hur barn lär. Hur kan jag på bästa sätt utmana barnen i min undervisning och ta tillvara på deras intressen i vardagen? Att hela tiden reflektera över det som händer på förskolan både tillsammans med barnen och med mina kollegor har varit lärorikt och gjort att min undervisning har utvecklats.

I våra lärgrupper har vi varit pedagoger blandat från förskolan upp till högstadiet, detta känner jag både som positivt och negativt. Det positiva är att man får en bättre förståelse för varandra och kan se 1-16 års perspektivet. Det som jag hade önskat mer av är att få ta del mera av de tankar och lärdomar som pedagogerna från förskolan har.

Det som jag känner att kursen hjälpt mig mycket med är att bli bekant med de digitala verktygen så att jag kan använda ipaden i vardagen. Den stora förändringen är att jag idag mer än tidigare dokumenterar tillsammans med barnen. Att sitta tillsammans och reflektera över våra upplevelser och lärdomar ger oss så mycket. Barnen ställs inför nya tankar och lösningar när vi tillsammans reflekterar, det finns så många olika sätt att tänka och det skall vi ta vara på. Att få utveckla sina tankar och tänka nytt gör att vi alla utvecklas. Genom de bilder och filmer som vi skapat gör att barn och pedagoger ser så mycket mer och även minns. Varje månad har vi även gjort en kort film i iMovie på ca 5 minuter som visar på vad vi lärt och upplevt på förskolan under månaden så att föräldrarna känner sig delaktiga i vår verksamhet.

Det har varit intressant att få lära sig att använda olika program på paddan och att ta sig tid till reflektion över sitt lärande och publicera detta i Bloggen. Att få träffa andra inspirerande pedagoger med samma intressen och att få hjälp och stöd av våra duktiga kollegor Camilla och Kristoffer. Det var ett högtidligt avslut på kursen även om den blev något stressig då vi saknade vår presentation för vår lärgrupp. Skickar en kram till Cecilia som fanns på plats och att vi gick 110 in för att fixa en ny presentation på så kort tid. Härligt att få jobba med en så duktig pedagog och lycka till i jobbet!

Hur arbetar vi nu vidare med den pedagogiska dokumentationen? Jo, vår förskolechef satsar på pedagogisk dokumentation där flera pedagoger fått chansen att gå kursen. Detta har bidragit till att vi på Lackarebäcks förskolor nu har detta som ett av våra fokus område. Vi är nu en grupp på fem pedagoger som träffats 1 gång i månaden för att diskutera och arbeta fram vårt processarbete kring den pedagogiska dokumentationen. Vi ser att vi innan kursen arbetat mycket med dokumentation men inte nått hela vägen fram så att dokumentationen blivit pedagogisk. Vi tänker pedagogisk dokumentation som ett hjul där vi 1, planerar 2, genomför 3, dokumenterar/observerar 4, reflekterar/analysera och så går vi till nytt planerande osv. Detta har vi presenterat på ett Apt för våra intresserade kollegor och delgett våra lärdomar från utbildningen. Så nu är det bara att att fortsätta vår resa tillsammans med alla fantastiska pedagoger, barn och föräldrar!

Processdokumentation - Filmprojekt

Då var det dags för nästa utmaning i kursen pedagogisk dokumentation. I denna delen har jag tillsammans med barnen skapat en film.

Det hela började med att jag diskuterade med tre barn i åldrarna 5 år om att vi tillsammans skulle göra en film. Vi funderade kring olika teman om vad filmen skulle handla om.  I vår kursuppgift hade vi fått direktiven att det skulle vara en film som visade på lärande så det hade jag i med i tanken. Thomas Granath (1998) menar att ett manusarbete börjar nästan alltid med en idé och att man helst ska vara en expert på det temat man ska berätta om. Därför försöker vi hitta ett tema som barnen känner sig bekanta med och även har upplevt. Barnen kom ihåg en händelse tidigare under veckan där ett barn inte kunde hitta sitt gosedjur och hur ledsen hon var. Kompisarna hade då hjälpt henne att leta efter gosedjuret och hon blev så glad när det kom till rätta. Vi bestämde oss för att detta var ett bra tema för vår film, hur glad man blir när andra bryr sig och hjälper till. Detta kopplar jag till ett av läroplanens mål "Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att ta hänsyn till och leva sig in i andra människors situation samt vilja att hjälpa varandra". 

Det är så härligt med barn för de vill slänga sig in och börja filma på en gång. Svårigheten för mig var att jag har kursens riktlinjer att rätta mig efter där både manus, synopsis och en storyboard skall göras innan filmningen kan börja. Det är säkert så att detta är en del i min lärprocess att jag skall använda mig av dessa olika steg för att kunna använda det i framtida filmning. Jag känner att jag skulle önskat att jag med en gång kunnat följa barnens inspiration och börjat filma direkt. Tankar som jag har är att detta kanske är ett bra sätt att arbeta med de äldre barnen där de själva kan skriva manus i svenskan, skapa en storyboard i bilden, resonera över tid i matematiken osv. Jag upplever att barn i de yngre åldrarna är mera här och nu och har svårare att hålla tråden i ett längre projekt. Jag som pedagog vill kunna följa och utmana barnens tankar och intressen i stunden och att inte vara så styrd av ett manus som vi tidigare skrivit.


Med alla barnens tankar och idéer nedskrivet sätter jag mig och skriver ett litet manus för filmen. Jag skriver om miljön, känslouttryck, rumsplacering och hur barnen kan agera. Jag skriver även en synopsis där titel, ide´, syfte, form, premiss, målgrupp, tid och en kort resumé om filmens handling finns. Sist gör jag en storyboard som jag har skissat i ett program som heter Storyboards.


Då kommer dagen när vi skall spela in vår lilla film. Barnen är så ivriga och vill sätta igång med filmningen med en gång. Jag får bromsa dem lite och samla oss för att fundera lite över vem som skall spela i de olika rollerna, vilken rekvisita behöver vi, var filmen skall utspelas osv. Jag har med mig vårt manus som jag använder för att ge barnen lite stöd i sina repliker och de olika känslouttrycken skall komma fram i filmen. Barnen är snabba och sätter i gång med full fart. De agerar och går snabbt in i de olika händelserna. Här får jag snabbt hänga med och ibland hjälpa dem att hålla den röda tråden. Christina Wehner-Godée (2010) tar upp vikten av att filmen inte skall vara skakig och att ljudupptagningen skall vara god, detta är något som jag känner att jag får öva mig på. Det är svårt att hålla sig till den storyboard som jag gjort innan då jag som filmare inte hinner med i barnens härliga spontana agerande. Återigen känner jag att detta är för styrt för barnen. Att bromsa deras framfart gör att man tar bort en del av glädjen att skapa, jag vill inte ha något rätt och fel i barnens film.

När vi hade filmat in alla scenerna så säger tjejerna att nu vill vi filma en ny film där de byter rollfigurer med varandra. Så härligt, det är bara att sätta fart med nästa tagning. Alla tjejer får prova att agera i de olika rollerna. Detta blir en mycket positiv upplevelse där barnen verkligen går in i sina olika roller och får känna känslan av hur det känns att vara den som är ledsen och den som har kunnat hjälpa kompisen till att bli glad. Efteråt tittar vi på alla klippen och barnen uttrycker starkt hur det kändes att vara ledsen och hur härligt det var att kunna göra de andra glada igen. Vi tittar även på deras kroppsspråk där barnen i vissa scener uttrycker sig mycket starkt. Deras kropp visar så mycket även om de inte pratar. Thomas Granath (1998) menar att blickar, gester och grimaser säger ofta mer än ord.

Redigeringen av filmen gjorde jag själv men nästa gång vill jag ha med barnen i hela processen. Varför det inte blev så denna gången berodde på att jag inte kände mig helt säker på iMovie men till nästa filmprojekt så vill jag lära mig mer tillsammans med barnen.

När filmen är klar får tjejerna visa den på samlingen inför hela barngruppen. Alla sitter alldeles tysta och med stor inlevelse. Barnen som har skapat filmen sitter verkligen och myser och är mycket stolta över sin film. Under samlingen ville de att alla filmerna skulle visas, där de agerar i alla de olika rollerna. När filmningen var slut så uttryckte barnen att de vill se dem en gång till. Här känner jag att tjejerna fått en tillit till sin egen förmåga och fått utveckla sin nyfikenhet, vilket är två av målen i läroplanen. Många av åskådarna vill också göra en film, så nu är det bara att sätta igång och skapa!

Länk till filmen

Alternativ länk

Litteratur:

Granath, Thomas. (1998). Manus och dramaturgs för film. Malmö: Liber AB

Wehner-Gode'e, Christina. (2010). Att fånga lärandet. Stockholm: Liber AB

Skolverket. (1998). Läroplanen för förskolan Lpfö 98, reviderad 2010. Stockholm: Fritzes

Processdokument

Då var vi halvvägs in i kursen och nu är det dags att reflektera över min lärande resa. Vi har nu läst litteratur kring pedagogisk dokumentation och gjort olika kursuppgifter kring olika områden. Tillsammans med min lärgrupp har vi provat och stöttat varandra i våran lärande process och även haft hjälp av att kunna ställa frågor via facebook. Kursens upplägg har varit en ny lärprocess för mig som ibland kännts rörig men samtidigt lärorik. När jag gick min förskollärare utbildning för ca 10 år sedan var den upplagd på ett sätt där läraren förmedlade kunskapen och eleven var mottagare. Det var inte bara korvstoppning utan även en hel del basgrupps träffar med många intressanta diskussioner. Så var även min matematik kurs upplagd som jag gick för endast 2 år sedan. I kursen som vi läser nu känner jag att vi får presenterat ett område som vi skall söka kunskap om och koppla detta till kursens litteratur. I början kände jag en stor frustation över att jag saknade kunskap att skapa blogg, använda iPad osv. men jag har nu kommit över detta och vågar prova och att det inte händer så mycket när jag gör fel utan då försöker jag igen. Jag märker att jag hela tiden utvecklas och vågar prova mer. Jag kan tänka mig att när jag tittar i backspegel till våren så kommer det att kännas ännu bättre. Ibland kan det vara bra att få prova olika sätt för lärande och det är hög tid att förändra alla utbildningars upplägg med olika former av lärande.

Mina nya lärdomar från kursen har gjort att mitt arbetssätt kring pedagogisk dokumentation har förändrats. Idag ser jag den pedagogiska dokumentationen som en naturlig del av vardagen i mitt arbete med de yngre barnen. Genom att utgå från dokumnetationen i planeringar kan vi utmana barnens lärande på ett annat sätt än tidigare. De nya digitala verktygen och då främst iPaden gör att dokumnetationen har blivit så mycket enklare och då tänker jag rent tekniskt sätt. Jag använder mig en del av iMovie för att filma barnen i deras lärprocess under dagen. Genom att titta på filmerna ser jag så mycket mer och får en bättre förståelse för barnens tankar och även över mitt egna förhållningssätt.

Även barnen använder iPaden och den ligger hela tiden framme så att barnen kan använda den när de vill, precis som allt annat material i förskolan. I början diskuterade vi en hel del kring hur vi som pedagoger skulle förhålla oss till iPaden, vad skulle den användas till, kommer barnen "bara att sitta och spela", hur länge skall de få använda den osv. Vi provade oss fram och har nu bestämt oss för att alla tekniska verktyg är här för att stanna och att vi tillsammans med barnen vill lära oss om hur vi på bästa sätt kan använda oss av dem som ett hjälpmedel till lärande. Det vi idag funderar över är att några barn skulle kunna arbeta med iPaden hela dagen om de fick välja, vilket inte fungerar när vi har 1 padda på 22 stycken barn. Barnen har själva löst detta med att skriva en lista med namnen på de barn som väntar på att få använda den. Vi vill att iPaden skall kunna användas som vilket annat verktyg som helst. Den skall inte slå ut något annat utan komplettera. Vi märker tydligt att vissa barn som tidigare visat osäkerhet rent motoriskt i att sitta och skriva med pennan att de nu hittat lusten till att sitta och skriva på iPaden. De visar nu en större självkänsla och lust till att lära mer om skriftspråket.

Tidigare har jag som pedagog dokumenterat tillsammans med barnen, vilket vi fortfarande gör, men idag dokumenterar barnen också själva. Genom att vi har styrt de appar som finns med olika skapande appar har barnen nu tillsammans börjat dokumenterar självmant i vardagen. Det är däremot viktigt att jag är där som pedagog så att jag kan utmana barnen att tänka vidare och att lyfta barns olika funderingar. Jag har fått en helt annan förståelse för hur viktigt dokumentationen är för både barns och mitt eget lärande och hur jag kan använda dokumentationen. Dokumentationen har fått en större betydelse för mig som pedagog. Tidigare har vi dokumenterat mycket för föräldrarna så att de kan följa barnets vardag och även barnets lärande i form av portfolio dokumentationen. Idag har jag bytt fokus och ser först och främst att dokumentationen är för barnen och utgår från deras intressen och behov.

I kursen har vi läst en hel del litteratur som har väckt både nya tankar och ny kunskap. Viss del av litteraturen känner jag har riktat sig mer till skolans värld men visst kan man alltid omvandla det mesta till hur vi kan arbeta med de yngre barnen. Det är alltid lika intressant att läsa litteratur som sätter igång en process hos mig själv med nya tankar och funderingar. Jag känner att det är inte så att allt det gamla skall bort utan litteraturen är till för att få oss att reflektera över det vi gör och hur vi kan förändra vårt arbetssätt för att undervisa på många olika sätt så att vi kan fånga alla barn så att vi har en förskola för alla.

Jag ser nu fram emot den andra delen av kursen och hoppas att den kommer väcka många nya tankar och reflektioner. Jag känner att jag har mycket kvar att lära och det skall bli spännande att fortsätta min lärande resa.