Inledning
Nu har vi kommit igång efter sommarledigheten och på vår avdelning har vi fått sex nya härliga barn i åldrarna 3 år. I mitt arbetslag har det blivit stora förändringar där två av mina kollegor har slutat, en kollega för att arbeta närmare hemmet och min andra kollega byter yrke till florist. Jag har fått en ny duktig förskollärare och en go kille som vikarierar hos oss i tre månader framöver. I och med att vi är ett helt nytt arbetslag har vi inte hunnit diskutera pedagogisk dokumentation så mycket utan först och främst fokuserat på barnens inskolning. Därför får jag beskriva vårt arbetssätt kring pedagogisk dokumentation som vi har jobbat med och som vi kommer att fortsätta med, fast med säkerligen en del förändringar. Jag fokuserar på frågorna vad, hur och varför kopplat till vårt arbetssätt och till litteratur och styrdokument.
Vad är pedagogisk dokumentation?
Författaren Lenz Taguchi (1997) skriver i sin bok att pedagogisk dokumentation är ett förhållningssätt och en kommunikation. Att pedagogisk dokumentation är ett arbetsverktyg som kan hjälpa oss att få syn på dessa individuella och gemensamma uttryck från barnen.
I boken att fånga lärandet skriver författaren Wehner-Godée (2010) att dokumentation blir pedagogisk först när den sätts in i och får verka i ett pedagogiskt sammanhang. Genom att återkomma till dokumentationen kan barnen få syn på och komma ihåg sitt eget tänkande och handlande. Barnen använder dokumentationen för att utvecklas vidare. Wehner-Godée (2010) hänvisar till Vea Vecchis som säger bland annat att i varje produkt hålls en process fången. Dokumentation handlar om att synliggöra den processen, inte resultatet. När barnen är med om att själva formulera det de gör skapar de regler som de verkligen förstår, eftersom det då oftast sker på kunskapandets egentliga villkor utifrån nyfikenhet.
Hur kan vi dokumentera?
Det finns många olika sätt att dokumentera på och Wehner-Godée (2010) beskriver betydelsen av att dokumentera med olika hjälpmedel så som penna, kamera, foto, video, ljud mm. Nedan beskriver jag hur vi har arbetat med dokumentation på min avdelning.
I början på terminen ligger fokus på att lära känna barnen och att få ihop gruppen. För att få en bild av både individen och gruppen är vi mycket nära barnen och gör ständigt observationer om deras intressen och sociala kompetenser. Lenz Taguchi (1997) skriver att genom att vara närvarande pedagoger vidgas vårt synfält och vi får en bild i hur stämningen mellan barnen är, vad de andra barnen gjorde, vad de pratade om osv. Denna termin har jag använt vår ipad och filmat barnen i leken och i mötet med andra människor. Senare tittar jag på filmerna där jag ur en annan vinkel kan följa barnen vad de gör, säger och ger uttryck för. Lenz Taguchi (1997) menar att vi genom dokumentationen lär oss både något om oss själva som pedagoger och framför allt lär vi oss något om barnen och hur de upplever, förstår och uttrycker omvärlden.
För varje enskilt barn gör vi en pedagogisk dokumentation som under hela läsåret skall vara levande. Denna dokumentation grundar sig på de observationer, kommunikationer och reflektioner som vi har mellan både oss pedagoger, barn/barn, barn/pedagog och föräldrar/pedagog. Denna dokumentation ligger även till grund för terminens utvecklingssamtal. I den pedagogiska dokumentationen utgår vi från barnets intresseområde och kopplar det till barnets lärprocess. Genom att utgå från barnets intresseområde, erfarenhetsvärld och fantasi är vårt mål att upprätthålla lusten och nyfikenheten i barnens kunskapssökande.
Med hjälp av kameran dokumenterar vi tillsammans med barnen. Både barn och pedagog fotograferar både i vardagen och under aktiviteter. Dessa bilder används sedan som stöd i kommunikationen med barnen. Bilderna har lagts in i PhotoStory där barnen sedan kan tala in sina upplevelser, tankar och problemlösning. Allt blir sedan till en liten film som de visar för sina kompisar och föräldrar. När barnen visar dessa filmer för sina kompisar stärks både deras självkänsla och de får se och höra mångfalden kring olika lösningar och tankar. Wehner-Godée (2010) skriver om hur vi skall komma ifrån tanken att ”fröken har det rätta svaret”. Hon lägger vikt vid att vi skall använda oss av olikheterna att tänka för att hitta strategier som underlättar för det enskilda barnet att komma vidare i sin lärprocess. Därför är det viktigt att vi tillsammans visar på mångfalden som finns i gruppen.
I hallen har vi en digital fotoram där barn och föräldrar kan se veckans bilder. Vi har placerat den i hallen för att få barn och föräldrar att samtal och reflektera om vad vi upplevt, tänkt och talat om under veckan. Vi pedagoger skickar även ut brev där vi informerar om vad vi gör, barnens lärande, tankar mm. I Lpfö 98 står det att förskolläraren ansvarar för att ge föräldrarna möjligheter till delaktighet i verksamheten och detta är ett av våra sätt att göra föräldrarna delaktiga (s. 13). Ofta ser vi barnen sitta tillsammans ute i hallen och samtala kring bilderna som visas i fotoramen. Doverborg (2006) skriver om betydelsen av att barnen har dokumenterat det de varit delaktiga i. Det hjälper dem att minnas vad de gjort, vad de tänkt och talat om.
Varje barn har en egen portfoliopärm där vi både tillsammans och bara pedagogen dokumenterar deras lärande. Vi fokuserar på det positiva hos barnet för att stärka deras självkänsla. Lenz Taguchi (1997) menar att vi som vuxna måste koncentrera oss på att stärka det positiva i barnen för att hjälpa dem att växa i sin självkänsla. Tidigare har vi fokuserat på flikar med innehåll så som socialkompetens, motorik, språk, kognitivt och barnens teckningar. Nu har vi plockat bort flikarna för att mer se ämnesövergripande i barnens lärande. Barn lär inte bara tex. motorik utan här kommer det med så mycket mer. Barn och pedagoger fotograferar lärandet och skriver en text tillsammans. Pedagogen lägger sedan till en text längst ner där vi beskriver vad vi ser i lärandet och kopplat till läroplanen. Denna pärm är mycket levande och barnen kommer själva och vill fotografera för att sätta in i sin pärm. Portfoliopärmarna är placerade i barnens höjd och de sitter ofta och tittar tillsammans, minns och reflekterar över händelserna. Detta är något som vi vill utveckla ytterligare med eventuellt digital portfolio och ännu mer ta med barnen i reflektionen kring deras lärande.
Varför pedagogisk dokumentation?
För att kort sammanfatta varför Lenz Taguchi (1997) menar att pedagogisk dokumentation är så viktig är att pedagogen genom dokumentationen kan följa både sin egna och barnens lärprocess. Hon menar att vi skall utgå från barnens handlande och tänkande och att se att man kan lösa problem på olika sätt genom att ta del av varandras tankar och lösningar, detta leder till att man själv börjar reflektera och tänka. Genom att pedagogen använder sig av dokumentationen kan vi reflektera inför nästa aktivitet för att utmana barnen vidare. Om barnen får respekt för hur de tänkt, intresse av vuxna och ett ömsesidigt förhållande kan självförtroendet växa. Det är pedagogens uppgift att utgå från barnens intressen och att väcka förundran och nyfikenhet och att uppmuntra dem till ett aktivt handlande. Vidare skriver Lenz Taguchi (1997) att genom pedagogisk dokumentation stimuleras barns nyfikenhet och här kan de återbesöka sina egna och andras upplevelser, erfarenheter, känslor, observationer, reflektioner osv. för att tolka dem på nytt.
Wehner-Godée (2010) skriver att genom dokumentationen får barnen syn på att det finns olika svar på samma fråga, detta stimulerar barnen att tänka efter. Dokumentationen skall inte enbart handla om att se och fotografera det barnen gör, utan också om att tolka och presentera hypoteser. Genom dokumentationen får man möjlighet att själv upptäcka och förstå varje barns upptäckarprocess. Enligt Wehner-Godée (2010) är målsättningen för pedagogisk dokumentation är att synliggöra barns kunskapsskapande och olika kompetenser och att förändra den egna pedagogiska praktiken.
I Lpfö 98 är det ett helt avsnitt som handlar om uppföljning, utvärdering och utveckling. Där står det att arbetslagen ska ge barn möjlighet att utveckla sin förmåga att kommunicera, dokumentera och förmedla upplevelser, erfarenheter, idéer och tankegångar med hjälp av ord, konkret material och bild samt estetiska och andra uttrycksformer (s. 11). Vidare står det för att utvärdera förskolans kvalitet och skapa goda villkor för lärande behöver barns utveckling och lärande följas, dokumenteras och analyseras (s. 14).
Reflektion
Under det senaste läsåret har vi arbetat en del med att utveckla vår dokumentation på förskolan. Genom att vi har arbetat med matematik som fokusområde och studerat litteratur i lärgrupper har vi fått upp ögongen för dokumentationens betydelse. Vi har provat fler tekniska hjälpmedel och reflekterat över vårt eget förhållningssätt. En av svårigheterna som vi har ställt inför är att ställa utmanande och öppna frågor till barnen som utvecklar deras tänkande. Även att ställa de frågor som gör att barnen vill söka ny kunskap och utvidga deras intresseområde är något som vi har diskuterat. I litteraturen har vi läst mycket om att hamna i ”vad är det fröken vill att jag skall säga/göra” och där vill jag inte hamna. Jag tror att det ligger mycket i det att vi skall utgå från barnens intresse, nyfikenhet och lust till att lära och att visa ett genuint intresse för barnen. Vi har även pratat mycket om skapa tid för dokumentation, var hittar vi tiden? Genom att barnen är med och skapar dokumentationen kan denna göras i barngruppen men visst tar det tid, speciellt innan man känner sig säker på de tekniska hjälpmedlen. Jag tänker på att det inte är produkten (bilder på väggar mm.) som är det viktigaste utan att det är hela resan tillsammans där vi som pedagoger behärskar lyssnandets och frågandets konst.
Litteratur
Doverborg, E. & Emanuelsson, G. (Red.) (2006). Små barns matematik. Göteborg: Nationellt Centrum för Matematikutbildning, NCM, Göteborgs universitet.
Lenz Taguchi, H. (1997). Varför pedagogisk dokumentation. Stockholm: Stockholms universitets förlag.
Skolverket. (1998). Läroplanen för förskolan, Lpfö98, reviderad 2010. Stockholm: Fritzes.
Wehner-Godée, C. (2010). Att fånga lärandet. Stockholm: Liber.
