Filmprojekt - Manus

Manus

Dörren till förskolan öppnas och vi tar oss

 in genom hallen. I rummet innanför hallen 

är köket och här sitter två flickor i 

soffan, de gråter och är ledsna. Vi ser två 

bilder på gosedjuren 

som är borta.

In i köket kommer deras kompis Elin in. 

Hon går fram till Emma och Tea och tittar 

undrande på de två ledsna flickorna 

som sitter och gråter i soffan.

                                                                        ELIN

                                                                        Varför är ni ledsna?

Flickorna berättar snyftandes vad som 

har hänt.

                                                                        EMMA OCH TEA

                                                                        För vi har tappat bort våra gosedjur                               

Elin går i väg och börjar ivrigt hjälpa 

Emma och Tea genom att leta efter deras 

gosedjur. Först springer hon runt i ”skogs 

rummet” och tittar i hyllor, under bordet 

och i lådor. Hon visar med kroppen att 

hon inte hittar några gosedjur.

Elin fortsätter ut i hallen och letar på Teas 

hylla om hon har lagt gosedjuret här. Hon 

hittar inget gosedjur där heller.

Hon fortsätter tillbaka till köket för att leta 

vidare. Här ser hon plötsligt två gosedjur 

som ligger på hyllan vid bordet. Hon tar 

med sig gosedjuren och går glad och nöjd 

tillbaka till Emma och Tea för att fråga om 

det är deras gosedjur.

                                                                                ELIN

                                                                                Är detta era gosedjur?

Emma och Tea tittar på gosedjuren och blir 

ännu ledsnare och besvikna när de ser att 

det inte är deras gosedjur.

                                                                                 EMMA

                                                                                 Nej, det är inte våra gosedjur! 

De gosedjuren som Elin har hittat är en 

docka och ett fantasi djur.

  

Emma och Tea gråter högljutt och visar 

tydligt sin besvikelse med hela kroppen.

Elin fortsätter att leta i lådorna i köket där 

alla barn har varsin numrerad låda. Elin drar 

ut Teas låda och finner där två gosedjur 

som hon tar med sig till Emma och Tea i 

soffan.

Emma och Tea ser sina gosedjur och strålar 

upp av glädje. De blir så glada att deras 

gosedjur är tillbaka igen. De visar med hela 

kroppen att de är glada. De kramar och gosar 

med sina djur.

                                                                                    TEA

                                                                                    Tack så mycket för hjälpen!

                                                                                     ELIN

                                                                                     Varsågod!

Emma och Tea tackar Elin med en bamse 

kram och alla känner sig glada för att gosedjuren 

är tillbaka och att deras kompis Elin har hjälpt 

dem att hitta sina kära ägodelar. Elin känner sig 

stolt och nöjd med att kunna hjälpa och glädja 

sina kompisar.

Flickorna håller om varandra och alla är lyckliga 

och glada.

Filmprojekt - Synopsis

Synopsis

Titel: Vi hjälper varandra!

Idé: På förskolan arbetar vi dagligen med social kompetens, både i undervisande och vardagliga situationer. Med hjälp av de digitala verktygen vill jag se hur vi kan utveckla barnen vidare i deras sociala kompetens.

Syfte: En av förskolans viktigaste mål är att utveckla barns sociala förmåga. I förskolans läroplan står det att förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar förmåga att ta hänsyn till och leva sig in i andra människors situation samt vilja att hjälpa andra. Barnen på avdelningen har funderat över ett dilemma som kan uppstå i vardagen där de kan hjälpa varandra. Genom att barnen är med och skriver manus, agerar i filmen och reflekterar över resultatet kan de gå djupare in i känslan av att kunna hjälpa varandra. Filmen visas för kompisarna på avdelningen och vi skall sedan gå vidare i arbete med gruppens sociala kompetens med utgångspunkt från filmen.

Form: Dramadokumentär

Premiss: Medmänsklighet ger ett positivt klimat mellan människor

Målgrupp: Barnen på avdelningen Regnbågen

Längd: 3-4 minuter

Filmen utspelar sig på en förskola med barn på avdelningen Regnbågen. Här går 22 stycken barn i åldrarna 3-6 år. Dagligen arbetar pedagogerna med gruppens sociala kompetens. Barnen i filmen är spontana i sitt agerande och är med och påverkar handlingen efter hand.

I början på filmen får vi se miljön från avdelningen och blir presenterade för karaktärerna – 3 flickor i åldrarna 5 år och deras gosedjur. Dilemmat i filmen är att två flickor inte hittar sina gosedjur och är mycket ledsna. En annan flicka ser att hennes kompisar är ledsna och undrar vad som hänt. Flickorna berättar att de inte kan hitta sina älskade gosedjur. Kompisen bestämmer sig för att hjälpa sina vänner och letar efter deras försvunna gosedjur. Hon letar på olika ställen på avdelningen men hittar inte deras djur någon stans. Hon finner några gosedjur som hon tar med sig till de ledsna flickorna, men detta är inte rätt gosedjur! Flickorna blir ännu ledsnare och kompisen fortsätter att leta. I slutet på filmen hittas de rätta gosedjuren av flickan som lämnar över dessa till sina vänner. Flickorna blir så glada och tackar sin kompis som har hjälpt dem i deras dilemma med en bamse kram.

Filmprojekt - storyboard

Visa dörren till förskolan. Får en förståelse för var filmen utspelas.
5 sek.

Går in och genom hallen.
5 sek.

Elin kommer in och ställer sig framför flickorna. Hon tittar på dem och undrar varför de är ledsna.
10 sek.

 Flickorna gråter i soffan. Berättar att deras gosedjur är borta
 5 sek.

Elin letar överallt i "skogen" och "målar rummet"
15 sek.

 

Hon hittar två gosedjur på hyllan. Hon blir glad och tar med sig dessa till sina ledsna vänner.
10 sek.

Hon visar gosedjuren hon hittat för vännerna.
5 sek.

Vi får se två andra gosedjur, helt fel!
10 sek.







Flickorna blir ännu ledsnare, visar kraftigt sin besvikelse och saknad.
10 sek.

Elin går bort till byrån där hon hittar två andra gosedjur.
5 sek.

Flickorna blir så glada att de nästan inte kan sitta stilla.
15 sek.

Flickorna tackar Elin och de kramar om varandra.
10 sek.

Sista bilden på alla glada kompisarna som har hjälpt varandra. Namn texter på bilden.
15 sek.

Processdokumentation - Filmprojekt

Då var det dags för nästa utmaning i kursen pedagogisk dokumentation. I denna delen har jag tillsammans med barnen skapat en film.

Det hela började med att jag diskuterade med tre barn i åldrarna 5 år om att vi tillsammans skulle göra en film. Vi funderade kring olika teman om vad filmen skulle handla om.  I vår kursuppgift hade vi fått direktiven att det skulle vara en film som visade på lärande så det hade jag i med i tanken. Thomas Granath (1998) menar att ett manusarbete börjar nästan alltid med en idé och att man helst ska vara en expert på det temat man ska berätta om. Därför försöker vi hitta ett tema som barnen känner sig bekanta med och även har upplevt. Barnen kom ihåg en händelse tidigare under veckan där ett barn inte kunde hitta sitt gosedjur och hur ledsen hon var. Kompisarna hade då hjälpt henne att leta efter gosedjuret och hon blev så glad när det kom till rätta. Vi bestämde oss för att detta var ett bra tema för vår film, hur glad man blir när andra bryr sig och hjälper till. Detta kopplar jag till ett av läroplanens mål "Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att ta hänsyn till och leva sig in i andra människors situation samt vilja att hjälpa varandra". 

Det är så härligt med barn för de vill slänga sig in och börja filma på en gång. Svårigheten för mig var att jag har kursens riktlinjer att rätta mig efter där både manus, synopsis och en storyboard skall göras innan filmningen kan börja. Det är säkert så att detta är en del i min lärprocess att jag skall använda mig av dessa olika steg för att kunna använda det i framtida filmning. Jag känner att jag skulle önskat att jag med en gång kunnat följa barnens inspiration och börjat filma direkt. Tankar som jag har är att detta kanske är ett bra sätt att arbeta med de äldre barnen där de själva kan skriva manus i svenskan, skapa en storyboard i bilden, resonera över tid i matematiken osv. Jag upplever att barn i de yngre åldrarna är mera här och nu och har svårare att hålla tråden i ett längre projekt. Jag som pedagog vill kunna följa och utmana barnens tankar och intressen i stunden och att inte vara så styrd av ett manus som vi tidigare skrivit.


Med alla barnens tankar och idéer nedskrivet sätter jag mig och skriver ett litet manus för filmen. Jag skriver om miljön, känslouttryck, rumsplacering och hur barnen kan agera. Jag skriver även en synopsis där titel, ide´, syfte, form, premiss, målgrupp, tid och en kort resumé om filmens handling finns. Sist gör jag en storyboard som jag har skissat i ett program som heter Storyboards.


Då kommer dagen när vi skall spela in vår lilla film. Barnen är så ivriga och vill sätta igång med filmningen med en gång. Jag får bromsa dem lite och samla oss för att fundera lite över vem som skall spela i de olika rollerna, vilken rekvisita behöver vi, var filmen skall utspelas osv. Jag har med mig vårt manus som jag använder för att ge barnen lite stöd i sina repliker och de olika känslouttrycken skall komma fram i filmen. Barnen är snabba och sätter i gång med full fart. De agerar och går snabbt in i de olika händelserna. Här får jag snabbt hänga med och ibland hjälpa dem att hålla den röda tråden. Christina Wehner-Godée (2010) tar upp vikten av att filmen inte skall vara skakig och att ljudupptagningen skall vara god, detta är något som jag känner att jag får öva mig på. Det är svårt att hålla sig till den storyboard som jag gjort innan då jag som filmare inte hinner med i barnens härliga spontana agerande. Återigen känner jag att detta är för styrt för barnen. Att bromsa deras framfart gör att man tar bort en del av glädjen att skapa, jag vill inte ha något rätt och fel i barnens film.

När vi hade filmat in alla scenerna så säger tjejerna att nu vill vi filma en ny film där de byter rollfigurer med varandra. Så härligt, det är bara att sätta fart med nästa tagning. Alla tjejer får prova att agera i de olika rollerna. Detta blir en mycket positiv upplevelse där barnen verkligen går in i sina olika roller och får känna känslan av hur det känns att vara den som är ledsen och den som har kunnat hjälpa kompisen till att bli glad. Efteråt tittar vi på alla klippen och barnen uttrycker starkt hur det kändes att vara ledsen och hur härligt det var att kunna göra de andra glada igen. Vi tittar även på deras kroppsspråk där barnen i vissa scener uttrycker sig mycket starkt. Deras kropp visar så mycket även om de inte pratar. Thomas Granath (1998) menar att blickar, gester och grimaser säger ofta mer än ord.

Redigeringen av filmen gjorde jag själv men nästa gång vill jag ha med barnen i hela processen. Varför det inte blev så denna gången berodde på att jag inte kände mig helt säker på iMovie men till nästa filmprojekt så vill jag lära mig mer tillsammans med barnen.

När filmen är klar får tjejerna visa den på samlingen inför hela barngruppen. Alla sitter alldeles tysta och med stor inlevelse. Barnen som har skapat filmen sitter verkligen och myser och är mycket stolta över sin film. Under samlingen ville de att alla filmerna skulle visas, där de agerar i alla de olika rollerna. När filmningen var slut så uttryckte barnen att de vill se dem en gång till. Här känner jag att tjejerna fått en tillit till sin egen förmåga och fått utveckla sin nyfikenhet, vilket är två av målen i läroplanen. Många av åskådarna vill också göra en film, så nu är det bara att sätta igång och skapa!

Länk till filmen

Alternativ länk

Litteratur:

Granath, Thomas. (1998). Manus och dramaturgs för film. Malmö: Liber AB

Wehner-Gode'e, Christina. (2010). Att fånga lärandet. Stockholm: Liber AB

Skolverket. (1998). Läroplanen för förskolan Lpfö 98, reviderad 2010. Stockholm: Fritzes