Att arbeta med portfolio

Under många år har vi arbetat med portfolio på förskolan. Under åren har vi förändrat, diskuterat och reflekterat över hur vi skall föra arbetet framåt.

Just idag har alla barn en portfolio pärm där både vi lärare och barnen sätter in pedagogisk dokumentation. Barnen kommer spontant och vill sätta in sina teckningar i pärmen eller vill att vi skall ta kort på dem i olika situationer som de sedan vill sätta in i pärmen. Portfolio pärmarna står så att barnen lätt kan ta ner dem för att titta på sina bilder. Vi sitter ofta tillsammans och pratar kring bilderna och kring barnens lärande och utveckling. Tidigare var pärmen uppdelad under olika flikar där vi fokuserade på tex motorik, språk, kognitivt och social kompetens. Idag har vi tagit bort flikarna för att inte begänsa barns lärande till olika områden. Idag tänker vi mycket ämnesövergripande där vi ser att ämnena går i varandra under barnens hela dag. Även om vi lärare fokuserar på matematik under en aktivitet så undervisar vi samtidigt i språk, social kompetens, motoriskt, kognitivt osv.

Tidigare var det mest vi lärare som fotograferade och skrev texter till bilderna. Idag har vi mer fokus på att barnen skall vara med i dokumentationsprocessen. Vårt mål är att barnen mer skall använda kameran och sätta ord på texten som beskriver hur de tänkt, hur de lärt sig, hur de löst ett problem. I portfoliopärmen fokuserar vi enbart på barnens positiva utveckling. Genom att fokusera på det positiva stärker detta barnens självförtroende och de får en tro till sitt eget lärande. Barnen skall känna att de äger pärmen och att de känner sig stolta över innehållet som visar på deras lärande utveckling. Författarna Ellin skriver i sin bok Att arbeta med portfolio (2003) att utgångspunkten i portfolio är att framgång föder framgång, genom att man i första hand ser till elevens starka sidor. Vidare skriver de att arbetet med portfolio är ett förhållningssätt och en form av pedagogisk dokumentation som är lärarledd och elev aktiv, positiv och meningsfull.

Portfolio är inte enbart en mapp som vi samlar papper i utan det är förhållandet till det insamlade materialet som gör portfolion så betydelsefull. Att tillsammans skriva, läsa och diskutera kring bilderna ökar barnens medvetenhet kring sitt lärande. Det är svårt för barnen att i vardagen se sitt lärande så det är lärarens uppgift att synliggöra barnens lärande. I dokumentationen blir det konkret för barnen och där de kan följa stegvis sin utveckling. Genom att få ta del av varandras portfolio får barnen möta olika sätt att lära och utvecklas, att det finns flera olika sätt att lösa ett problem. Ellmin skriver att när man kan tillämpa sina kunskaper i nya situationer, har man förstått vad man lärt sig.

När jag läser Ellmins bok fastnade jag för att de skriver att skolan också skall lära eleven att lära. Jag känner att detta är mycket viktigt för om eleven har kunskap om hur de lär så har de stor användning av detta under hela sitt liv, inte bara i skolan. Tankarna går vidare till hur jag i förskolan skall kunna hjälpa barnen att lära sig om sitt eget lärande? Det kan vara så att barnen måste få möta samma problematik i många olika situationer och i samspel med andra reflektera, argumentera och dokumentera sina olika lösningar. Jag tror mycket på att om lärandet är lustfyllt och utgår från barnens intressen och erfarenheter så är det lättare att ta till sig nya lärdomar.


Hur kan vi använda oss av iPad i vårt portfolioarbete

I vårt tidigare arbete med portfolio och dokumentation har vi använt oss av digitalkameran och datorn för att ta fotografier och skriva text. Just nu funderar och diskuterar vi kring portfolions fortsatta utveckling. Hur skall portfolion se ut? Kan vi använda oss av de olika tekniska verktygen som vi har? Idag har varje avdelning var sin iPad 2 som används till dokumentation, både genom bild, ljud och film.

Genom iPadens många olika funktioner kan vi utforma portfolion på ett helt nytt sätt. Barnen på förskolan kan använda film och ljud som uttrycksform i sitt lärande då de oftast inte kommit så långt i skriftspråket. Barnen blir på sätt ännu mer engagerade i dokumentationen. En fråga som kommer upp är hur vi skall lösa barnens närhet till en digital portfolio i vardagen, så som pärmen är idag. Finns det något sätt där vi kan samla barnens lärande så att de lätt kan "klicka" sig runt i sin digitala portfolio.

Vi har sett en stor fördel att inför utvecklingssamtalen dokumentera barnens lärande via iMovie som vi sedan kan spela upp för föräldrarna. Detta är inte bara uppskattat av föräldrarna utan det ger även oss som lärare ännu ett tillfälle att få syn på barnets lärande, då man kan se filmen om och om igen.

Idag följer inte barnens portfolio med upp till skolan utan den tas med hem när de slutar hos oss på förskolan. Genom att portfolion är sparad digitalt kanske detta kan vara en öppning att få skolan med på vårt portfolioarbete så att det kan bli den röda tråden i ett 1-16 års perspektiv.


Litteratur:

Ellmin, Roger och Birgitta (2003) Att arbeta med portfolio - teori, förhållningssätt och praktik. Stockholm: Förlagshuset Gothia

Processdokument

Då var vi halvvägs in i kursen och nu är det dags att reflektera över min lärande resa. Vi har nu läst litteratur kring pedagogisk dokumentation och gjort olika kursuppgifter kring olika områden. Tillsammans med min lärgrupp har vi provat och stöttat varandra i våran lärande process och även haft hjälp av att kunna ställa frågor via facebook. Kursens upplägg har varit en ny lärprocess för mig som ibland kännts rörig men samtidigt lärorik. När jag gick min förskollärare utbildning för ca 10 år sedan var den upplagd på ett sätt där läraren förmedlade kunskapen och eleven var mottagare. Det var inte bara korvstoppning utan även en hel del basgrupps träffar med många intressanta diskussioner. Så var även min matematik kurs upplagd som jag gick för endast 2 år sedan. I kursen som vi läser nu känner jag att vi får presenterat ett område som vi skall söka kunskap om och koppla detta till kursens litteratur. I början kände jag en stor frustation över att jag saknade kunskap att skapa blogg, använda iPad osv. men jag har nu kommit över detta och vågar prova och att det inte händer så mycket när jag gör fel utan då försöker jag igen. Jag märker att jag hela tiden utvecklas och vågar prova mer. Jag kan tänka mig att när jag tittar i backspegel till våren så kommer det att kännas ännu bättre. Ibland kan det vara bra att få prova olika sätt för lärande och det är hög tid att förändra alla utbildningars upplägg med olika former av lärande.

Mina nya lärdomar från kursen har gjort att mitt arbetssätt kring pedagogisk dokumentation har förändrats. Idag ser jag den pedagogiska dokumentationen som en naturlig del av vardagen i mitt arbete med de yngre barnen. Genom att utgå från dokumnetationen i planeringar kan vi utmana barnens lärande på ett annat sätt än tidigare. De nya digitala verktygen och då främst iPaden gör att dokumnetationen har blivit så mycket enklare och då tänker jag rent tekniskt sätt. Jag använder mig en del av iMovie för att filma barnen i deras lärprocess under dagen. Genom att titta på filmerna ser jag så mycket mer och får en bättre förståelse för barnens tankar och även över mitt egna förhållningssätt.

Även barnen använder iPaden och den ligger hela tiden framme så att barnen kan använda den när de vill, precis som allt annat material i förskolan. I början diskuterade vi en hel del kring hur vi som pedagoger skulle förhålla oss till iPaden, vad skulle den användas till, kommer barnen "bara att sitta och spela", hur länge skall de få använda den osv. Vi provade oss fram och har nu bestämt oss för att alla tekniska verktyg är här för att stanna och att vi tillsammans med barnen vill lära oss om hur vi på bästa sätt kan använda oss av dem som ett hjälpmedel till lärande. Det vi idag funderar över är att några barn skulle kunna arbeta med iPaden hela dagen om de fick välja, vilket inte fungerar när vi har 1 padda på 22 stycken barn. Barnen har själva löst detta med att skriva en lista med namnen på de barn som väntar på att få använda den. Vi vill att iPaden skall kunna användas som vilket annat verktyg som helst. Den skall inte slå ut något annat utan komplettera. Vi märker tydligt att vissa barn som tidigare visat osäkerhet rent motoriskt i att sitta och skriva med pennan att de nu hittat lusten till att sitta och skriva på iPaden. De visar nu en större självkänsla och lust till att lära mer om skriftspråket.

Tidigare har jag som pedagog dokumenterat tillsammans med barnen, vilket vi fortfarande gör, men idag dokumenterar barnen också själva. Genom att vi har styrt de appar som finns med olika skapande appar har barnen nu tillsammans börjat dokumenterar självmant i vardagen. Det är däremot viktigt att jag är där som pedagog så att jag kan utmana barnen att tänka vidare och att lyfta barns olika funderingar. Jag har fått en helt annan förståelse för hur viktigt dokumentationen är för både barns och mitt eget lärande och hur jag kan använda dokumentationen. Dokumentationen har fått en större betydelse för mig som pedagog. Tidigare har vi dokumenterat mycket för föräldrarna så att de kan följa barnets vardag och även barnets lärande i form av portfolio dokumentationen. Idag har jag bytt fokus och ser först och främst att dokumentationen är för barnen och utgår från deras intressen och behov.

I kursen har vi läst en hel del litteratur som har väckt både nya tankar och ny kunskap. Viss del av litteraturen känner jag har riktat sig mer till skolans värld men visst kan man alltid omvandla det mesta till hur vi kan arbeta med de yngre barnen. Det är alltid lika intressant att läsa litteratur som sätter igång en process hos mig själv med nya tankar och funderingar. Jag känner att det är inte så att allt det gamla skall bort utan litteraturen är till för att få oss att reflektera över det vi gör och hur vi kan förändra vårt arbetssätt för att undervisa på många olika sätt så att vi kan fånga alla barn så att vi har en förskola för alla.

Jag ser nu fram emot den andra delen av kursen och hoppas att den kommer väcka många nya tankar och reflektioner. Jag känner att jag har mycket kvar att lära och det skall bli spännande att fortsätta min lärande resa.

Vad, hur och varför pedagogisk dokumentation

Inledning

Nu har vi kommit igång efter sommarledigheten och på vår avdelning har vi fått sex nya härliga barn i åldrarna 3 år. I mitt arbetslag har det blivit stora förändringar där två av mina kollegor har slutat, en kollega för att arbeta närmare hemmet och min andra kollega byter yrke till florist. Jag har fått en ny duktig förskollärare och en go kille som vikarierar hos oss i tre månader framöver. I och med att vi är ett helt nytt arbetslag har vi inte hunnit diskutera pedagogisk dokumentation så mycket utan först och främst fokuserat på barnens inskolning.  Därför får jag beskriva vårt arbetssätt kring pedagogisk dokumentation som vi har jobbat med och som vi kommer att fortsätta med, fast med säkerligen en del förändringar. Jag fokuserar på frågorna vad, hur och varför kopplat till vårt arbetssätt och till litteratur och styrdokument.

  

Vad är pedagogisk dokumentation?

Författaren Lenz Taguchi (1997) skriver i sin bok att pedagogisk dokumentation är ett förhållningssätt och en kommunikation. Att pedagogisk dokumentation är ett arbetsverktyg som kan hjälpa oss att få syn på dessa individuella och gemensamma uttryck från barnen.

I boken att fånga lärandet skriver författaren Wehner-Godée (2010) att dokumentation blir pedagogisk först när den sätts in i och får verka i ett pedagogiskt sammanhang. Genom att återkomma till dokumentationen kan barnen få syn på och komma ihåg sitt eget tänkande och handlande. Barnen använder dokumentationen för att utvecklas vidare. Wehner-Godée (2010) hänvisar till Vea Vecchis som säger bland annat att i varje produkt hålls en process fången. Dokumentation handlar om att synliggöra den processen, inte resultatet. När barnen är med om att själva formulera det de gör skapar de regler som de verkligen förstår, eftersom det då oftast sker på kunskapandets egentliga villkor utifrån nyfikenhet.

Hur kan vi dokumentera?

Det finns många olika sätt att dokumentera på och Wehner-Godée (2010) beskriver betydelsen av att dokumentera med olika hjälpmedel så som penna, kamera, foto, video, ljud mm. Nedan beskriver jag hur vi har arbetat med dokumentation på min avdelning.

I början på terminen ligger fokus på att lära känna barnen och att få ihop gruppen. För att få en bild av både individen och gruppen är vi mycket nära barnen och gör ständigt observationer om deras intressen och sociala kompetenser. Lenz Taguchi (1997) skriver att genom att vara närvarande pedagoger vidgas vårt synfält och vi får en bild i hur stämningen mellan barnen är, vad de andra barnen gjorde, vad de pratade om osv. Denna termin har jag använt vår ipad och filmat barnen i leken och i mötet med andra människor. Senare tittar jag på filmerna där jag ur en annan vinkel kan följa barnen vad de gör, säger och ger uttryck för. Lenz Taguchi (1997) menar att vi genom dokumentationen lär oss både något om oss själva som pedagoger och framför allt lär vi oss något om barnen och hur de upplever, förstår och uttrycker omvärlden.

För varje enskilt barn gör vi en pedagogisk dokumentation som under hela läsåret skall vara levande. Denna dokumentation grundar sig på de observationer, kommunikationer och reflektioner som vi har mellan både oss pedagoger, barn/barn, barn/pedagog och föräldrar/pedagog. Denna dokumentation ligger även till grund för terminens utvecklingssamtal. I den pedagogiska dokumentationen utgår vi från barnets intresseområde och kopplar det till barnets lärprocess. Genom att utgå från barnets intresseområde, erfarenhetsvärld och fantasi är vårt mål att upprätthålla lusten och nyfikenheten i barnens kunskapssökande.

Med hjälp av kameran dokumenterar vi tillsammans med barnen. Både barn och pedagog fotograferar både i vardagen och under aktiviteter. Dessa bilder används sedan som stöd i kommunikationen med barnen. Bilderna har lagts in i PhotoStory där barnen sedan kan tala in sina upplevelser, tankar och problemlösning. Allt blir sedan till en liten film som de visar för sina kompisar och föräldrar. När barnen visar dessa filmer för sina kompisar stärks både deras självkänsla och de får se och höra mångfalden kring olika lösningar och tankar. Wehner-Godée (2010) skriver om hur vi skall komma ifrån tanken att ”fröken har det rätta svaret”. Hon lägger vikt vid att vi skall använda oss av olikheterna att tänka för att hitta strategier som underlättar för det enskilda barnet att komma vidare i sin lärprocess. Därför är det viktigt att vi tillsammans visar på mångfalden som finns i gruppen.

I hallen har vi en digital fotoram där barn och föräldrar kan se veckans bilder. Vi har placerat den i hallen för att få barn och föräldrar att samtal och reflektera om vad vi upplevt, tänkt och talat om under veckan. Vi pedagoger skickar även ut brev där vi informerar om vad vi gör, barnens lärande, tankar mm. I Lpfö 98 står det att förskolläraren ansvarar för att ge föräldrarna möjligheter till delaktighet i verksamheten och detta är ett av våra sätt att göra föräldrarna delaktiga (s. 13). Ofta ser vi barnen sitta tillsammans ute i hallen och samtala kring bilderna som visas i fotoramen. Doverborg (2006) skriver om betydelsen av att barnen har dokumenterat det de varit delaktiga i. Det hjälper dem att minnas vad de gjort, vad de tänkt och talat om.

Varje barn har en egen portfoliopärm där vi både tillsammans och bara pedagogen dokumenterar deras lärande. Vi fokuserar på det positiva hos barnet för att stärka deras självkänsla. Lenz Taguchi (1997) menar att vi som vuxna måste koncentrera oss på att stärka det positiva i barnen för att hjälpa dem att växa i sin självkänsla. Tidigare har vi fokuserat på flikar med innehåll så som socialkompetens, motorik, språk, kognitivt och barnens teckningar. Nu har vi plockat bort flikarna för att mer se ämnesövergripande i barnens lärande. Barn lär inte bara tex. motorik utan här kommer det med så mycket mer. Barn och pedagoger fotograferar lärandet och skriver en text tillsammans. Pedagogen lägger sedan till en text längst ner där vi beskriver vad vi ser i lärandet och kopplat till läroplanen. Denna pärm är mycket levande och barnen kommer själva och vill fotografera för att sätta in i sin pärm. Portfoliopärmarna är placerade i barnens höjd och de sitter ofta och tittar tillsammans, minns och reflekterar över händelserna. Detta är något som vi vill utveckla ytterligare med eventuellt digital portfolio och ännu mer ta med barnen i reflektionen kring deras lärande.

Varför pedagogisk dokumentation?

För att kort sammanfatta varför Lenz Taguchi (1997) menar att pedagogisk dokumentation är så viktig är att pedagogen genom dokumentationen kan följa både sin egna och barnens lärprocess. Hon menar att vi skall utgå från barnens handlande och tänkande och att se att man kan lösa problem på olika sätt genom att ta del av varandras tankar och lösningar, detta leder till att man själv börjar reflektera och tänka. Genom att pedagogen använder sig av dokumentationen kan vi reflektera inför nästa aktivitet för att utmana barnen vidare. Om barnen får respekt för hur de tänkt, intresse av vuxna och ett ömsesidigt förhållande kan självförtroendet växa. Det är pedagogens uppgift att utgå från barnens intressen och att väcka förundran och nyfikenhet och att uppmuntra dem till ett aktivt handlande. Vidare skriver Lenz Taguchi (1997) att genom pedagogisk dokumentation stimuleras barns nyfikenhet och här kan de återbesöka sina egna och andras upplevelser, erfarenheter, känslor, observationer, reflektioner osv. för att tolka dem på nytt.

Wehner-Godée (2010) skriver att genom dokumentationen får barnen syn på att det finns olika svar på samma fråga, detta stimulerar barnen att tänka efter. Dokumentationen skall inte enbart handla om att se och fotografera det barnen gör, utan också om att tolka och presentera hypoteser. Genom dokumentationen får man möjlighet att själv upptäcka och förstå varje barns upptäckarprocess. Enligt Wehner-Godée (2010) är målsättningen för pedagogisk dokumentation är att synliggöra barns kunskapsskapande och olika kompetenser och att förändra den egna pedagogiska praktiken.

I Lpfö 98 är det ett helt avsnitt som handlar om uppföljning, utvärdering och utveckling. Där står det att arbetslagen ska ge barn möjlighet att utveckla sin förmåga att kommunicera, dokumentera och förmedla upplevelser, erfarenheter, idéer och tankegångar med hjälp av ord, konkret material och bild samt estetiska och andra uttrycksformer (s. 11). Vidare står det för att utvärdera förskolans kvalitet och skapa goda villkor för lärande behöver barns utveckling och lärande följas, dokumenteras och analyseras (s. 14).  

Reflektion

Under det senaste läsåret har vi arbetat en del med att utveckla vår dokumentation på förskolan. Genom att vi har arbetat med matematik som fokusområde och studerat litteratur i lärgrupper har vi fått upp ögongen för dokumentationens betydelse. Vi har provat fler tekniska hjälpmedel och reflekterat över vårt eget förhållningssätt. En av svårigheterna som vi har ställt inför är att ställa utmanande och öppna frågor till barnen som utvecklar deras tänkande. Även att ställa de frågor som gör att barnen vill söka ny kunskap och utvidga deras intresseområde är något som vi har diskuterat. I litteraturen har vi läst mycket om att hamna i ”vad är det fröken vill att jag skall säga/göra” och där vill jag inte hamna. Jag tror att det ligger mycket i det att vi skall utgå från barnens intresse, nyfikenhet och lust till att lära och att visa ett genuint intresse för barnen. Vi har även pratat mycket om skapa tid för dokumentation, var hittar vi tiden? Genom att barnen är med och skapar dokumentationen kan denna göras i barngruppen men visst tar det tid, speciellt innan man känner sig säker på de tekniska hjälpmedlen. Jag tänker på att det inte är produkten (bilder på väggar mm.) som är det viktigaste utan att det är hela resan tillsammans där vi som pedagoger behärskar lyssnandets och frågandets konst.

Litteratur

Doverborg, E. & Emanuelsson, G. (Red.) (2006). Små barns matematik. Göteborg: Nationellt Centrum för Matematikutbildning, NCM, Göteborgs universitet.

Lenz Taguchi, H. (1997). Varför pedagogisk dokumentation. Stockholm: Stockholms universitets förlag.

Skolverket. (1998). Läroplanen för förskolan, Lpfö98, reviderad 2010. Stockholm: Fritzes.

Wehner-Godée, C. (2010). Att fånga lärandet. Stockholm: Liber.

Om mig

Jag heter Nina och bor i Mölndal tillsammans med min man och våra två barn, om man nu kan kalla en 16-åring för barn. Vi har bott här i 14 år och stortrivs, jag känner mig som en riktig inföding.

Efter gymnasiet och resor började jag jobba på kontor med marknadsföring. Här fastnade jag många år men kände hela tiden att jag inte hade hamnat helt rätt. Jag kände att jag ville jobba med människor och tog steget och studerade till förskollärare. Min praktik gjorde jag på Svejsrdalensförskola och kände med en gång att detta var det arbetssätt som jag brann för. Efter examen sökte jag hit och nu har jag arbetat här i 10 år!

På Svejsrdalen arbetar vi med sagan som grund för lärande vilket innebär att vi utgår från en saga under ett helt läsår. I sagans värld träffar vi både handdockor och halv tokiga lärare som klär ut sig till sagofigurerna och ger barnen ett lustfyllt lärande. En av alla fördelarna med mitt jobb är att arbeta med engagerade pedagoger som älskar utveckling och nya utmaningar. Här får alla brinna för sitt intresseområde och utvecklas som lärare.

Jag brinner för matematik och IKT och har därför fått chansen att studera detta vidare. Förra året studerde jag matematik och språkutveckling vid NCM, genom förskilelyftet. Nu tar jag nästa kliv och går kursen pedagogisk dokumentation med IKT.

Jag har de senaste åren funderat en hel del kring barn och dokumentation. Under mina första år arbetade jag mycket med dokumentation av alla de slag men mestadels tillsammans med mina kollegor. Nu utmanar jag mig själv och dokumenterar mycket tillsammans med barnen. Barnen på min avdelning är i åldrarna 3-6 år och uttrycker sig på många olika sätt. Genom alla tekniska hjälpmedel kan vi möta många av barnens behov. Vi använder oss mycket av bilden i vår dokumentation som läggs in i datorn och här berättar barnen vad de varit med om, vad de lärt sig, vad de skulle vilja lära sig mm. De barnen som har skriftspråket skriver även till sina bilder. Detta gör vi ofta och som presenteras både för föräldrar och inför kompisarna. Genom barnens dokumentation kan vi se deras lärande och där barnen kan gå tillbaka och konkret få en bild av sitt eget lärande. Jag ser fram emot att utveckla min kunskap om pedagogisk dokumentation.

Jag ser även fram emot att lär mig om hur jag tillsammans med barnen kan använda iPaden för att utveckla barnens lärande. Just nu känner jag mig som ett litet barn som vill lära mig mer!

Jag skulle vilja arbeta ännu mer med pedagogisk dokumentation och ta till mig ännu mer av all tekniska hjälpmedel. Just nu känns det spännande men hela huvudet snurrar.....

-Jag har dokumenterat en del tillsammans med barnen i åldrarna 3-5år. Vi har använt oss mest av digitalkameran, photostory, digitalafotoram. Tillsammans har vi fotat, skrivit beskrivande text eller talat in till bilden.
Genom dokumentationen ser både barn och vuxna lärandet. Jag ser fram emot att lära mig mer om iPad och hur jag kan använda denna tillsammans med barnen.